På ettan eller tvåan känns suget mer rytmiskt för mig. På max blir det mest starkt, vilket inte alltid är vad jag vill ha.

Mellanfarten räcker långt. Jag behöver verkligen inte maxa den.

Tio lägen låter mycket, men tre av dem täcker i princip allt jag vill ha. Resten får vara där när jag vill experimentera.

Provade ljudfunktionen ett par gånger och den är inte min grej. Själva rörelsen och suget däremot är precis vad jag var ute efter.

Det blev faktiskt precis motsatsen till vad jag trodde. Jag stannar nästan alltid på medel eftersom det känns mjukare och mer kontrollerat.

Det tar någon minut första gången att hitta en vettig höjd. Därefter blir det väldigt enkelt att använda utan händer.

Jag var ute efter kraft och lång variation, inte något diskret litet. Den här matchade det önskemålet mycket bra.

Sugfunktionen var huvudskälet till köpet och den gjorde mig inte besviken. Redan på mellannivå känns den tydligt utan att jag behöver pressa allt till max.

Det förvånade mig. När jag sänker tempot hinner jag känna detaljerna mycket tydligare än när allt går snabbt.

Den andra har fler funktioner, men den här vinner när jag bara vill ha något snabbt och okomplicerat.

Det ser ut som mycket att hålla reda på. När jag väl hade två favoritlägen blev den lika okomplicerad som vilken annan produkt som helst.

Jag tycker den fungerar bäst på måttlig fart. Då hinner rotation och textur göra mer i stället för att allt bara blir snabbt.

På många prylar känns en app överflödig. När själva maskinen sitter fast är det däremot logiskt att styra den från mobilen.

Turbo är inget skämt. Jag väntar med den numera.

Jag trodde två hylsor mest var ett sätt att få paketet att se mer generöst ut. Efter att ha växlat mellan dem ett tag använder jag faktiskt båda. Den ena passar när jag vill ha mer omslutande kontakt, den andra när jag vill ha något öppnare. Skillnaden är tillräckligt tydlig för att valet känns meningsfullt.